Foto: Anna Diehl
Min lilla skämsväninna skådar bortom tid och rum. Hon hälsar ohämmat på den pudel som sänder telepatiska meddelanden till hennes lilla utställningshund.
Hon säger: Jag ser. Meddelanden. Jag ser. Två högresta kvinnor i svartblanka regnkappor. Jag ser. De bjussar på förgiftad konfekt. Jag ser att de i sina handväskor har styckade kroppsdelar. Jag ser ett löst mysterium, en svart dahlia, en styckad fittbuske, en orkidé av rödsafter. Jag ser. Trenchcoat. Jag ser. Detektivflickorna som inte har något att lösa.
Min lilla skämsväninna säger: Jag ser. Ingenting. Ingenting ser jag. Jag är ingen. Ännu är jag ingen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar